Jag önskar att jag kunde skriva vilken händelserik och rolig lördag jag har haft, men nix inte direkt. Novalie’s feber har gått ner men det märks att det har tagit på hennes krafter att vara sjuk. Idag har hon varit väldigt trött och extremt gnällig. Så vi har vilat hela dagen i hopp om att hon är helt hundra till imorgon. Jag blev överraskad med en dunderfrulle av Elias imorse, eller ja vid kl 11 efter att jag hade fått en välbehövlig sovmorgon. Annars har vi som sagt bara myst hela dagen innan vi nu ikväll har varit på middag hemma hos mamma och pappa. Hela familjen var samlad vilket är så mysigt, man uppskattar det på ett helt annat sätt nu när man är äldre. Jag och Elias pratade om det för några dagar sedan, hur livet har förändrats. Nu uppskattar man att bara umgås med familjen eller bara att sitta och kolla en bra film på en fredag. För några år sedan så uppskattade man inte det alls, då var det bara partaj och sådant som gällde. Jag må bara vara 21 år, men mitt liv har aldrig varit bättre än så här. Jag älskar livet som ung mamma, och jag älskar att få spendera alla mina dagar tillsammans med familjen. Så det blev ännu en oxfilémiddag idag och det tackar man ju aldrig nej till. Mer händelserikt än så här har inte min lördag varit. Hur har er dag varit?

Hej på er och glad Lucia! Säger man ens så? Utöver Lucia är det ju även fredagen den trettonde idag, och alltid händer det ju något den dagen. Iallafall för vår del. Inatt fick Novalie 39 graders feber, så hon hade lite svårt att komma till ro. Vi somnade inte förrän vid 02 efter att hon hade fått lite alvedon, så det har fått vara en mysdag idag. Vi har gått runt i pyjamas hela dagen hehe. Mellan allt gnäll har hon för övrigt mått bra och varit som vanligt, så vi tror nästan att det är någon tand på gång. Hon kliar sig i munnen hela tiden och dreglar något enormt. Hennes feber har börjat gå ner igen så vi får hoppas att hon är helt kry snart. Det var dock ”tur” att hon blev sjuk denna helgen och inte nästa, för då ska hon döpas.
Ikväll tänkte vi hyra den nya Lejonkungen och sedan lägga oss i tid, mycket roligare än så blir det inte! Kram på er. <3

Bild från igår med hennes söta julkläder // Kvällens middag. Kyckling med parmaskinka, sås och pasta, yum

Den 22a oktober, på Novalies första månadsdag så fick hon även sin första förkylning. En förkylning som kunde ha slutat väldigt illa. Eftersom hon blev väldigt förkyld snabbt och hade en hosta på det så valde vi att kolla upp så allt var okej med henne redan dagen därpå. Vi hade en kontroll på vårdcentralen och fick veta att vi inte behövde vara oroliga och att det var en helt vanlig förkylning helt enkelt. Det var en lättnad trots att det gör ont i ens mammahjärta att se sin lilla tjej vara sjuk. Men den dagen rullade på som vanligt ändå och jag och Novalie gick och la oss tidigare då vi båda var väldigt trötta. Hon låg i sitt babynest bredvid mig och efter en stund så fick hon något som liknade ett anfall. Hennes ögon rullade och man såg hur hon kämpade för att få luft. Panikslagen tog jag upp henne i min famn och bara efter en liten stund så lugnade hon ner sig innan hon la hon av en kaskadkräkning med blod i. Hon blev även helt blå då hon inte fick någon luft. Jag skrek på Elias som ringde 112 och en ambulans kom på bara några minuter som körde oss in till barnakuten. Väl inne på akuten så var hon lugn och andades fint, så vi blev hemskickade utan några vidare kontroller. Efter detta blev bara förkylningen och hostan värre, så efter ytterligare 3 dagar så åkte vi in till barnakuten då hon den morgonen hade hostat i nästan 45 minuter i streck. Då tog de några blodprover och sög ut allt snor och slem hon hade för att sedan skicka hem oss med nezeril och alvedon, ''eftersom att det bara var en helt vanlig förkylning''. På natten där kände jag att något verkligen inte stämde med henne, hon fick två liknande anfall och kämpade fortfarande med att få luft. Vi ringde 1177 som kopplade vidare oss till barnakuten som mer eller mindre dumförklarade oss. De sa att de har gjort allt de kan och att en bebis förkylning ''låter värre än vad de är''. Vi blev kvar hemma och jag vakade över Novalie hela natten för att hålla koll så att hon fortfarande andades. Mot morgonen la hon av två stora kaskadkräkningar fullt med slem och även lite blod så för tredje gången åker vi in till barnakuten med henne. Man märker då att personalen nästan blev irriterade att vi kom in ännu en gång. Vi bad om att de skulle ta prover för att kolla om hon hade fått kikhosta eller RS-virus men ''kikhosta är ovanligt och RS är det inte säsong för''. Jag bröt till slut ihop och efter ett tag fick vi träffa en läkare som verkade tro att de var mig det var fel på, att jag hade fått en förlossningsdepression och var nojig och orolig över mitt barn för det minsta lilla. Jag visade läkaren alla bilder och videos jag hade tagit på spyor och hur hon kämpar för att få luft och efter det testade de äntligen henne. Det visade sig vara en allvarlig RS-infektion, så säsongens första RS-virus hade drabbat oss. Vi blev inlagda och Novalie kopplades upp till syrgas för att få hjälp med andningen och fick även sondmatas, då hon inte ens orkade suga på bröstet. I tre dagar var vi inlagda innan vi fick åka hem igen och de dagarna innan och på sjukhuset var bland de värsta dagarna som jag har varit med om. Jag har aldrig känt mig så otillräcklig som person och som mamma som jag gjorde då. Att se den du älskar mest av allt må så dåligt och vara så sjuk är hemskt, och att man vet att man inte kan göra något åt det är ännu värre.
Ni mammor och föräldrar, lita alltid på er magkänsla när något känns fel. Hade vi inte fortsatt söka vård så hade förmodligen inte vår Novalie levt idag.