MIN FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

21 september 2019

Du var beräknad till den 12de september och idag har jag gått över 9 dagar med dig. Jag har ställt in mig på att jag kommer att bli igångsatt om några dagar. Det är så frustrerande att bara gå och vänta och längta efter dig, och inte blir det bättre av att folk skriver varje dag för att fråga om du är på väg. Det gör mig bara stressad. Hela denna dagen har nu också gått utan att jag fått någon känning om att du vill komma ut, så jag går och lägger mig. Men jag kommer inte till ro utan ligger istället och funderar på om något är fel. Alla andra runt omkring oss som också var beräknade i September har redan fött. Varför vill inte du komma?

22 september

Det var precis som att du hörde mina tankar och klockan 00:35 fick jag min första värk. Vi ringde till förlossningen någon timme senare men de tyckte att det var alldeles för tidigt att åka in, så duschen blev min bästa vän. Mina värkar blir mer och mer intensiva men de var fortfarande inte regelbundna. Men fy vad ont det gör. 04:48 blir jag inlagd på förlossningen och är öppen 4 cm. Nu kommer vi inte att åka hem från sjukhuset utan dig, snart så får vi äntligen träffa dig.

Ganska direkt som jag blir inskriven på förlossningen går jag och lägger mig i ett bad, det var så skönt så jag ligger där i över en timme. Klockan är nu 06:25 och mina värkar gör så ont att jag känner att jag behöver någon typ av smärtlindring. Så istället för duschen är nu lustgasen min bästa vän. Din mormor har även kommit för att vara ett extra stöd under hela förlossningen. Tiden går och värkarna tar jag mig igenom med hjälp av lustgasen. Den fungerar bra i ungefär en timme innan smärtan tar sig igenom den också, så vi bestämmer att jag ska testa EDA. Narkosläkaren som ska lägga den kommer direkt och efter tre försök att få den rätt så är jag så glad att jag bestämde mig för att ta den. All smärta har försvunnit men jag har bara öppnat mig ytterligare en centimeter, så barnmorskan tar hål på mina hinnor så att mitt vatten går. Nu går allt väldigt fort och klockan 9:50 är jag öppen 7 cm. Jag får även påfyllning med smärtlindring i min EDA.
Ytterligare en timme går och jag känner att jag måste gå och göra nummer två, men barnmorskan förklarar att det endast är ett tryck neråt och att kroppen lurar mig. Men jag säger bestämt att jag MÅSTE gå och göra nummer två.

Sagt och gjort, barnmorskan hade rätt och jag är nu öppen 9 cm, klockan är 11:22. Min smärta börjar smyga sig på så jag får ytterligare en dos med smärtstillande i min EDA. Men istället för att smärtan minskar så blir den nu betydligt mycket värre. En ny narkosläkare kommer kl 12:33 och ser att min EDA har åkt ur. Han bestämmer tillsammans med barnmorskan att en ny EDA ska läggas. Men jag känner mig inte alls sugen på att få ännu ett stick i ryggen, så precis när läkaren ska sticka så började mina krystvärkar. Tack Novalie, du kunde inte välja att komma mer lägligt. Nu slipper jag ännu ett stick.

Klockan 13:3o kom du till ''Sun is shining'' på radion, 3430 g och 51 cm lång. Du ligger på mitt bröst medans jag gråter av smärta och blir sydd i över en timme. Oavsett är allt detta värt det, för jag har dig nu och jag hade gjort om det alla dagar i veckan. Världens finaste Novalie, tack för att du kom till oss! Vi älskar dig.

Gillar

Kommentarer